Jaha, då börjar jag mitt första blogginlägg här på Blogger. Här finns fler av allt verkar det som! Det jag tänker på mest är bloggare, layout (vad det nu kan heta i försvenskad plural) och bredare spridning av ålderskategorier! Ska bli kul att pröva. Tänker landa mina ord här fast kanske inte dom mest privata, dom hamnar i dagboken ! Tycker om att skriva och reflektera över det som händer och sägs i den mindre privata världen och i den stora gemensamma. Tycker också om, tycker verkligen alldeles förskräckligt mycket om, långa lågmälda samtal och en blogg kan ju vara ett komplement. För även om Vi oftast lite väl snabbt registrerar vad som skiljer oss åt så är Vi ju så väldigt lika och har så många gemensamma nämnare. Allt från förutsättningar att leva våra liv på jorden, vår förväntan på tillvaron, på gemenskap med andra, på meningsfullhet och på kärlek. Men också vårt tyckande... till exempel om man gillar eller inte gillar rabarberkräm, svart kaffe och eller en grårandig herre med fyra ben och svans! Därmed har jag presenterat en viktig man i mitt liv, en medelålders katt med (enligt veterinären) lätt rondör, Krumbukten Långsvans!
Otroligt snyggt blev detta första inlägg också ser jag när jag förhandsgranskar. Dom röda bären vill jag ha med för den röda vackra färgens skull och för att dom (mina Skuggmoreller) i år blev så många så dom hade räckt till alla som vill ha och ändå blivit lite över! Vilket överflöd! Och vid dessa tillfällen slår en betingad reflex till och plötsligt har jag någon som sitter på min ena axel och vänligt men mycket bestämt minsann påminner mig om mammas förmåga att förr ta tillvara allt som växte och gick att äta och omvandla till sånt som jag och mina syskon stoppade i oss resten av året. Att jag borde plocka av bären, borde ta tillvara, kanske pröva något nytt recept med... marmelad kanske... som aldrig äts upp eftersom jag inte är någon stor marmelad-ätare. Men faktum är att numera finns det också någon som på stadiga ben placerat sig på min andra axel. Som med ett mumlande och hummande antyder något om alla påsar och burkar som tidigare travats i frysen där dom sen glömts bort och aldrig kommit till användning. Så i veckan har jag tagit tillvara en liten lagom samling skuggmoreller som jag ska äta som sylt till havregrynsgröten i vinter. Och det är inte uteslutet att bären som är kvar i trädet kommer till användning ändå! Önskar mig en jätteflock med törstiga björktrastar som har vägarna förbi och tar sig en paus i skuggmorellträdet ... fikapaus alltså ...bären är nämligen så himla saftiga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar