Att gå utanför det vanliga......

Jag letar efter nya sociala sammanhang. Av längtan och av nyfikenhet och av en insikt om att jag har tillbringat så många år i sammanhang som jag många gånger inte haft behållning av. Söker efter gemenskap med människor som ser på livet på ett liknande sätt som jag, efter vänskap och efter möjlighet att bygga något som kanske blir mer hållbart över tid än alla det mer ytliga kontakter jag har med många. Av nyfikenhet för att jag förstår att jag har så mycket gemensamt med människor som jag kanske inte tror vid första mötet. Att andra människor är en aldrig sinande brunn av erfarenhet och livsöde, av kunskap och av glädje! Och av mitt uppdämda behov av att få vara med i sammanhang som jag väljer själv, där jag är med för att jag känner samhörighet och för att jag får ett utbyte för att jag är den jag är och vill vara. Det här är ett spännande och ibland lite skrämmande projekt. Det innebär att jag bara har mig själv att tillgå, att jag måste ta initiativet och ge mig ut helt själv. Jag har känt min egen förväntan, och ibland även andras, att man borde ha någon med sig, någon att sitta med, någon som sällskap redan från början, och den känslan skulle verkligen kunna bromsa mig, den blir så lätt "ensamhet". Men när jag gör det ändå så blir eftersmaken att jag får vara med om helt oväntade, roliga överraskningar just för att jag gett mig ut i vimlet helt själv. Häromkvällen gick jag på ett musikevenemang utomhus  med mig själv. Det regnade så jag satte mig under ett plasttak som var uppspänt över några bord när jag kom dit. Det var ganska lite folk och dom som var där, och dom som kom, satte sig naturligtvis i smågrupper kring de andra borden. Någon kom också och frågade om dom kunde ta en av de lediga stolarna som fanns vid mitt bord. Eftersom jag håller på att öva mig på just att vara ute med mig själv så registrerade jag naturligtvis att jag var den enda som satt själv vid ett bord, just då. Men det jag också såg var några som satt lite längre bort, med var sitt ölglas, var och en stirrande på sitt håll utan att prata med varandra. Jag hejade på en bekant som kom in med sin fru. Dom slog sig ner vid ett bord för två, köpte varsin öl och satt sen tysta, var och en i sina tankar och utan att umgås eller prata med varandra. Musiken körde igång, jag köpte en öl (mörkt, gotländskt som hette Dog någonting...jättegott). Då passerar B, en jobbarkompis från förr. Vi pratar några ord och hon slår sig ner med sitt sällskap vid bordet strax bakom mig. Musiken fortsätter och jag kan ägna mig åt den. B och jag börjar prata mellan låtarna, hon flyttar till mitt bord och Vi hamnar i ett samtal om hur Vi har det.  Det visar sig att Vi är mitt uppe i liknande processer i livet. Sällskapet hon är ute med består av hennes vuxna döttrar med respektive och den man hon tidigare varit gift med. Jag berättar för henne om mitt projekt att ta mig ut till nya sociala sammanhang med bara mig själv som sällskap. Hon känner igen sig i det och längtar också efter att komma vidare och vara med om utveckling. Vi pratar vidare en del under kvällen, jag flyttar mig till "deras" bord, pratade med hennes sällskap. Det visar sig att en av hennes döttrar arbetar med liknande jobb som jag fast i en annan kommun. Vi ska ta kontakt med varandra efter sommaren, kanske kan Vi nätverka lite.
Kvällen tar slut och regnet har stannat av tillfälligt. Jag väljer som många gånger förr att promenera hem i sällskap med mig själv. Jag tänker på hur kvällen varit och känner mig glad och nöjd. Jag har ännu en gång fått träffa nya människor, hamnat i oväntade sammanhang just för att jag varit ute med mig själv.
Ändå är det naturligtvis så att jag gärna, och kanske helst, går ut i sällskap med någon.
Skulle jag få önska så helst med en väldigt speciell person, och han finns ibland där ute i vimlet, det vet jag sen tidigare... så vem vet?
I Polen på en gata stod en försäljare med alla dessa dockor prydligt uppställda.

Jag kunde inte låta bli att fotografera dom. Jag tycker att Vi människor har likheter med dom.

Vid en första anblick bara vackra färger och yta. Men inuti hittar man mer och mer, och fler och fler, som ger spänning och bredd och en eftersmak att Vi till syvende och sist är helt oupptäckta!

 

>